Biografi

Många tror att Maná är en rockgrupp som har blivit internationellt känd från en dag till en annan. Så är det inte alls, innan de blev berömda var de ett band som spelade varje helg på diskotek, i barer och på fester. För dem kvittade det om de hade 50, 100 eller 200 åhörare, de ville bara spela sin musik.

Allt startade i början på 70talet i Guadalajara, Jalisco, Mexiko när fyra kompisar som redan kände varandra ifrån dagis, träffades för att lyssna på Jimi Hendrix och the Beatles. Fher, Juan, Diego Ulises och Abraham lekte att de var en rockgrupp; de hade byggt en bas och en gitarr av papper. Plastspannar fungerade som trummor. Grundstenen för de fyra pojkarna som var galna i musik var en present ifrån Fernándos mamma: ett leksakstrumset som bestod utav tre delar; en liten puka, en liten trumma och en tom-tom. Abraham som bara var sju år gammal, byggde om en akustisk gitarr, tog ut två kablar ur en skivspelare för att koppla ihop gitarren med en högtalare.

1975 började de använda perkussionsinstrument i sina låtar. På den tiden kallade de sig "The Green Hat Spies" (på svenska "Spionerna med den gröna hatten"). 1976 när alla visste att pojkarna menade allvar, skänkte en släkting dem ett Ludwig-trumset. De förkortade deras namn till "Green Hat" och började spela på födelsedagar och fester. När de var femton spelade de Led Zeppelin, Peter Frampton, Beatles och framförallt Rolling Stones låtar.

Även fast discomusik var populärt på den tiden, spelade de fortfarande rock. Snart lärde de känna Gustavo Orozco som började som gitarrist i bandet. Genom Bob Marley upptäckte de reggaen, som de började intressera sig för. Rytmerna och musikkänslan i reggaen gillade de så mycket, att de beslutade sig för att ta med detta i sina första låtar. Deras musik blev även inspirerad av The Police och karibisk musik.
Med tiden började de göra sig ett namn i Guadalajara. De spelade vart de ville och senare fick de även spelningar i Monterrey, León, Puerto Vallarta och Mexico City. Fernando, Abraham, Juan och Diego Ulises hade aldrig trott att deras dröm skulle gå i uppfyllelse.

1981 ändrade de sitt namn till "Sombrero Verde" (Grön hatt) och gav ut deras första CD som såldes i 29.000 exemplar.
Den producerades av Ricardo Ochoa och Max Peese.

Sombrero Verde åkte genom många Mexikanska städer för att bli mera kända, alla instrumenten hamnade i en enda bil, de sov som packade sillar och hade inte mycket att äta – allt detta beredde dem bra för framgången som de senare skulle få.

Deras andra album "A tiempo de rock" gav de ut 1983, det såldes bara i 18.000 exemplar. Detta var inte bandet nöjda med, varpå Abraham lämnade bandet. Hans efterföljare blev den då femtonåriga Alejandro Gonzales, som än idag är trummis i Maná.
1985 lämnade också Gustavo Orozco bandet. Från och med nu kallade de sig Maná, på svenska manna - brödet som faller ifrån himlen.
I och med deras namnbyte bytte de även stil på gruppen, de inriktade sig på reggae, calypso, salsa, pop i deras låtar.

48.000 exemplar såldes av deras tredje album ";Maná"; och det albumet fick de en guldskiva får.
Det verkliga genombrottet fick de med albumet "Falta amor", vilket innehåller låtar som "Rayando el sol" och "Perdido en barco". Detta beredde vägen till popularitet i nationell radio.
Med låtarna "Falta amor" och "La puerta azul" visade de även att de starkt befattade sig med sociala teman. Alex och Fher producerade detta albumet gemensamt med Guillermo Gil.

Maná föddes inte från en dag till en annan, det var en jobbig kamp att erövra den nationella rock- och popbranchen.

Mellan 1990 och 1991 gav de konserter i mer än 70 mexikanska städer. "Falta amor" fick tio guldskivor, fem platin, två dubbelplatina och en trippelplatina. Tidningen "Billboard" korade dem till bästa Pop/Rock grupp.

1992 blev det några förändringar: Ulises lämnade bandet och blev gruppens manager. I hans ställe hoppade César Perez, "Vampyren" in. Dessutom blev keyboardspelaren Ivan González officiell bandmedlem. Samma år kom "¿Dónde jugarán los niños?" ut. Med 2.800.000 sålda exemplar var "¿Dónde jugarán los niños?" det mest sålda albumet av en mexikansk rockgrupp någonsin. Låtar som "Oye mi amor", "Vivir sin aire", "Como te deseo" und "Te lloré un río" gav Maná 24 st guld och 21 st platina. Albumet släpptes i hela Latinamerika, Kanada, Spanien och USA.

Maná beslöt sig för att de ville sprida ett budskap på varenda konsert: Naturskydd och fred var och är fortfarande viktiga teman, som de konfronterar fans med likaväl med kampen mot droger och våld. De delade till och med ut kondomer på sina konserter, eftersom förebyggandet av AIDS och andra könssjukdomar ligger dem mycket nära till hjärtat.

I början på 1994 lämnade Iván och César gruppen. Med Gustavo Orozco och Juan Carlo Toribios hjälp gav Maná konserter och tourade genom 18 olika länder, däribland Schweiz, Frankrike, Bolivia, Guatemala, Costa Rica, Panama och USA. Sammanlagt var det 268 gjorde de konserter. Ifrån de bästa inspelningarna som gjordes släpptes en dubbel-cd. "Maná en vivo" är en dubbel-cd med 18 sånger som är inspelade live och utan någon efterbearbetning. I december 1994 släpptes den på marknaden och var den första livecdn som fick ett pris av tidskriften Billboard.

När Maná annonserade efter en ny gitarrist i hela Mexiko, svarade Sergio Vallín som studerade klassisk spansk gitarr.

I maj 1995 släpptes albumet "Cuando los ángeles lloran" samtidigt i 21 länder som fick utmärkelserna guld och platina.
Det är tillägnat den brasilianske miljöaktivisten Chico Méndes som kämpade för urskogen till 1989, då han blev kallblodigt mördad. Tack vare hans insats inser internationella organisationer vikten av att kämpa för miljön.
Ifrån detta album togs det ut 6 st singlar: "Déjame entrar", "No ha parado de llover", "Como un perro enloquecido", "Hundido en un rincón", "El reloj cucú" och "Selva Negra". Denna CDn blev inspelad i en studio i Conchas Chinas i närheten av Puerto Vallarta, havet och miljön är en bas för kompositionen av de nya låtarna.

Av deras kärlek till naturen skapades projektet "Selva Negra" i september 1995. Det året deltog även Maná med andra band ett på hyllningsalbumet "Economium" till Led Zeppelin. De spelade en spansk version av "Fool in the rain". Maná var det enda spanskspråkiga band som deltog på albumet.

"Sueños líquidos", Manás femte album, gavs ut 1997 och såldes i 6 miljoner exemplae. Med det albumet blev Maná världens mest framgångsrika spanskspråkiga rockband. Som med det föregående albumet spelades "Sueños líquidos" in i Puerto Vallarta och producerades av Fher och Alex.

1999 började med att de tilldelades en Grammy för albumet "Sueños líquidos". Dessutom var de mycket upptagna med att förbereda sig för MTV Unplugged som kom ut som CD, VHS och DVD. Unpluggedkonserten spelades in den 24 mars i Miami och backades upp med bl.a. Luis Contre, Madonnas slagverkare. De spelade inte bara sina egna låtar utan även sånger av Juan Gabriel ("Se me olvidó otra vez"), Rubén Blades ("Desapariciones") och Alfredo Jiménez ("Te solté la rienda"). Med den nya CDn begav de sig ut på turné i USA med den legendara Carlos Santana. Touren bestod av 21 konserter och fortsatte därefter i Spanien i 17 ytterligare städer. Där blev Maná förärade med priset "Ondas" och 30.000 fans besökte de tre första konserterna i Spanien. När de åkte hem var de överraskade av framgången i Spanien och avslutade året med en serie konserter tillsammans med landsmannen Carlos Santana.
Förutom detta deltog Maná också på CDn "Marinero en tierra", ett hyllningsalbum till Pablo Neruda. Där tolkade Fher dikten "El viento en la isla".

År 2000 arrangerade Maná ytterligare en turné i Sydamerika och Spanien. I september uppträdde de för första gången på "Latin Grammy Awards", de spelade "Corazón espinado" live med Carlos Santana. De var nominerade i fyra kategorier och vann priset för årets CD ("Corazón espinado"), bästa rockgrupp ("Corazón espinado") och bästa popgrupp med "Se me olvidó otra vez". I slutet av året presenterade Maná deras projekt "Selva Negra" i en dokumentär på Discovery Channel.

På "Caracas Pop Festival" 2001 i Venezuela spelade Maná för första gången låten "Desapariciones" med Rubén Blades. Flera konserter i Italien var ett vidare steg i populariteten. Dessutom lovade de i början på 2002 att göra ett nytt album. Efter tre månaders arbete från februari till mars, meddelade de namnet på det nya albumet "Revolución de Amor. I juli kom den första singlen "Ángel de amor" och den 19 augusti 2002 släpptes CDn i Latinamerika, Spanien och USA. I september började promotionturnén i Spanien och USA, i oktober släppte de den andra singeln "Eres mi religión".

Sedan den 24 februari kan också nordeuropeiska fans köpa "Revolución de Amor" i handeln och njuta av de tolv nya låtarna av det mexikanska bandet.

Texten är tagen ifrån http://www.manaweb.com.ar och http://www.manafans-germany.de
¡Gracias amigo y amigas!



Klicka på respektive bandmedlem för mer information om honom:

Juan Sergio Fher Alex